Startsida

   Organisation

   Föreningar

   Tävlingar

 Utbildning/läger

   Statistik

   Rekord

   Priser

   Utmärkelser

 Veteranhemsida

   Arkiv

   Historik

   Länkar

 

ÖSTSVENSKA

FRIIDROTTSFÖRBUNDET 

HISTORIK, SMÅLAND

Historik    Olympier     VM / EM    SM


Dagens idrottsrörelse började att synas under 1800-talets sista halvsekel, då föreningar växte upp lite varstans i vårt land. Svenska Idrottsförbundet räknar 1895 som sitt stiftelseår och var väl från början ett litet riksförbund för olika idrottsgrenar, utöver det som från början kallades allmän idrott, även fotboll, tennis m.fl. Mycket när det gällde idrottens organisation i stort kom under dessa år att kretsa kring Jönköping och Jönköpings AIF. Det var JAIF som fick det hedrande uppdraget att under tre dagar i augusti 1902 arrangera Svenska Idrotts-tävlingar, Svenska Gymnastik och Idrottsförbundets 3:e nationella idrottsfest och Svenska Idrottsförbundets 7:e mästerskapstävlingar. Hit kom deltagare av den svenska aktiva eliten och motsvarande ledare från båda de då konkurrerande förbunden som då funnits ett antal år, och de samtal och överläggningar på ledarsidan som också fördes blev ett stort fall framåt för de samarbetsplaner som länge funnits och i realiteten lades här grunden till vårt nuvarande Sveriges Riksidrottsförbund.


Från Svenska Idrottstäflingarna i
Jönköping 1902.

Friidrotten i DF:s AU och som sektion

Jämsides med att ett stort antal överläggningar och samtal fördes på det nationella planet arbetade en envis smålänning och entusiastisk Jönköpingsbo vid namn Adolf Ljunggren med att få fason även på den småländska idrottsorganisationen. Ljunggren var den främste initiativtagaren till JAIF, som formellt stiftades den 30 januari 1902. När Smålands Idrottsförbund hade bildats 1902 var det fullt naturligt att friidrotten blev den ledande idrottsgrenen och klart dominerande i förbundets arbete. Formellt skötte mellan åren 1908 och 1916 en sektion friidrottsfrågorna, men från och med 1917 och ända fram till 1948 var Smålands IF:s arbetsutskott handläggare av vår idrotts alla ärenden - en mycket priviligerad ställning. 1949 fick friidrotten i Småland åter en sektion inom DF och blev därmed mera jämnställd med övriga idrotter. Den första sektionsstyrelsen hade följande sammansättning: Eric Wall Hohultsslätt (ordförande), Gösta Eklöf Huskvarna (sekreterare) samt Sixten Bohm Huskvarna, Konrad Graesén Jönköping och Engbert Heidenmark Kalmar.


Från de första Smålandstäflingarna i Anneberg 1903.

Eget specialdistriktsförbund 1955

Under de närmaste åren blev det en hel del förändringar i sektionsledningen och man förberedde att bilda ett eget SDF. De tidigare separat arbetande kvinnliga friidrottssektionen resp. seriekommittén inlemmades i den "ordinarie" sektionen, antalet ledamöter ökades. Rune Ohlsson, Alvesta efterträdde Eric Wall som ordförande och Birgit Carlsson, Jönköping blev den första kvinnliga ledamoten. 1955 var det dags att bilda Smålands Fri-Idrottsförbund, vilket skedde den 20 februari på Lövhult vid Nässjö. Den första styrelsen fick följande sammansättning: Rune Ohlsson Alvesta (ordförande), Gillis Folkesson Vetlanda (V.Ordförande), Gösta Eklöf Huskvarna (sekreterare och kassör) samt Birgit Carlsson Jönköping, Bertil Ericsson Oskarshamn, Bertil Gustavsson Älmhult och Allan Svensson Jönköping. För att "täcka in" hela distriktet invaldes Engbert Heidenmark Kalmar, som adjungerad ledamot. Styrelsen var till 5/7-delar identisk med den sektion inom distriktsförbundet som tidigare varit verksam.


7/9-delar av förbundsstyrelsen samlade 1963 till sammanträde i sin "rätta" miljö, Värendsvallens läktare i Växjö. Fr.v: förbundsordföranden Rune Ohlsson, Stig Stille, Margareta Holm, Gillis Folkesson, Gösta Eklöf, Lennart Mattsson och Bertil Ericsson.

Ordförandeposter

Sex personer har under de gågna drygt 40 åren innehaft ordförandeposten i Smålands Friidrottsförbund. När Rune Ohlsson efter 12 år lämnade posten tog Smålandsstenars Egon Pettersson vid och svingade klubban med bravur under hela 17 år. Bengt Thaung, Växjö innehade den sedan under 3 år och 1987 tog Ingvar Thomsson, Kalmar över som ledde förbundet ända fram till sin alltför tidiga bortgång i början av 2001. 2002 utsågs kassören Hans Fagher, Värnamo till ordförande och han efterträddes 2003 av Sven-Bertil Ritheim, Bottnaryd. Bland uthålliga styrelseledamöter kan nämnas Gösta Eklöf Huskvarna som var med från starten som sekreterare och kassör, Margareta Holm Taberg med hela 20 tjänsteår, Tage Alqvist Gullringen och Herbert Jobäcker Huskvarna, en av de verkligt stora slitvargarna och sedan 1982 ideellt arbetande kanslist.


Smålands Friidrottsförbunds styrelse vid årsmötet 1991. Fr.v: Conny Jörneklint, Arne Olsson, Annelie Molin, Tommy Ursby, Ingvar Thomsson, Ove Davidsson och Hans Fagher.

Guldolympier

Rader av aktiva med framgångar i internationella och nationella sammanhang har givetvis fostrats inom distriktet under årens lopp, men väldigt många har flyttat till andra och då ofta större föreningar. William Petersson-Björneman, Kalmar IS tog vid OS i Antwerpen 1920 guld i längdhopp med resultatet 7.15cm och ingick i stafettlaget över 4x100m som tog brons.  1920-talet var även spjutkastaren Gunnar Lindströms, Eksjö GIF, glansperiod med t.ex. andraplacering vid OS i Paris 1924 efter kast på 60.72. Samma år, 1924, noterade Lindström världsrekord i spjut med ett kast på 66.62. Sedan dröjde det 80 år fram till 2004 då Carolina Klüft, IFK Växjö i överlägsen stil tog hem guldet i sjukamp. Se också förteckningen över Smålands OS-deltagande genom åren.


Eksjö GIK:s två största på det framgångsrika 1920-talet, Spjutvärldsmästaren Gunnar Lindström (th) och Helge Jansson, båda olympiamän 1924.

Europamästerskap och Världsrekord

Under 1940- och 1950-talen hade Småland en verklig glansperiod, även om OS-deltagandet var fåtaligt. Jönköpings AIF:s höjdhopparflicka Gunhild Larking var emellertid med i två OS, i Helsingfors 1952 och i Melbourne 1956 och blev vid sistnämnda tillfälle fyra på resultatet 1.67m. 1940-talet var också Wärnamo SK:s stillöpare Rune Gustafssons stora tid. 1946 blev han i Oslo europamästare på 800 meter och noterade världsrekord på 1000 meter samma år med tiden 2:21.4min.


Gunhild Larking, Jönköpings AIF t.v och t.h Rune Gustafsson, Wärnamo SK, i ledningen på 1500 meter vid triangelmatchen i Eksjö 1945, då Rune vann sitt lopp och Småland hemförde en klar seger.

1960-talet dominerade Växjö-kamraterna stort inte bara i hemmadistriktet utan var bland de allra främsta i landet. Sprinterna Owe Jonsson, Stefan Barck, Tore Hedner, Carl-Gustaf Johansson m.fl. härjade väldeliga i resultatlistorna med Jonsson som den allra främste och EM-titeln på 200 meter i Belgrad 1962 som det verkliga toppresultatet. Den manuella tiden 20.7 sek. stod sig länge som rekord på olika nivåer. Växjös kulbjässe Bengt Bendéus och IK Vistas höjdhoppande Bo Jonsson tillhörde också elitskiktet under dessa år.


Owe Jonsson, IFK Växjö, Svensk sprinterkung och Smålands främste friidrottsman under 1960-talets första år, tillika EM-vinnare på 200 meter.

Senare framgångsrika aktiva

På 1970-talet var det Wärnamo SK:s tur att verkligen visa framfötterna. Snabblöparna Anders Faager och Curt Johansson var tätmän för en fin rad duktiga klubbkamrater och diskuskastande JAIF-flickan Ulla Buuts tog vid denna tid en obruten rad med fem SM-titlar.


Anders Faager, Wärnamo SK och Ulla Buuts, Jönköpings AIF

Jönköpingstrakten fostrade flera goda häcklöpare under 1980-talet, bla Ann Axelsson, Hovslätts IK och Ulf Söderman, IK Hakarpspojkarna.

1980-talet och senare årtiondet blev åter Växjö-kamraterna den dominerande Smålandsklubben. Peter Widén i stavhopp, Per Karlsson i slägga, Anette Karlsson och Camilla Benjaminsson samt Patrik Johansson och Kent Claesson, tidigare Skillingaryds FK, är namn som man inte bör underlåta att nämna i detta sammanhang.


Peter Widén, IFK Växjö, i sitt rekordhopp på 5.75 vid VM i Tokyo 1991.

En Småländsk världsstjärna

I början av detta millenium fick Småland och Sverige en stor världsstjärna i Carolina Klüft. Denna Växjötjej med mångkamp som specialitet har belönats med såväl "Jerringpriset" som "Bragdguldet" för sina insatser. 21 år gammal 2004 har hon hunnit med att vinna EM-guld 2002, IVM-guld och VM-guld 2003 samt OS-guld 2004. Med över 7000 poäng i sjukamp har förstås Carolina lagt beslag på de flesta av Smålandsrekorden på kvinnliga sidan.


Carolina Klüft, IFK Växjö